Blogg | Olsson & Gerthel

Utställning MENU at The Audo Olsson & Gerthel

Det danska varumärket MENUs högkvarter är beläget på The Audo i Köpenhamn - en unik och ambitiös hybridyta. Här kombineras showroom och huvudkontor med hotell, konceptbutik, restaurang och café i en eklektisk blandning, genomsyrad av MENUs möbler och designfilosofi. Nu i sommar kan du besöka en mindre, men närmre, version av denna kreativa hub i vår utställning Menu at The Audo.

I sitt namn som är förkortat från det latinska talesättet "Ab uno disce omnes" - from one learn all - kan man urskilja den designfilosofi som binder samman The Audo. MENU är noga med betona gemenskap och den positiva effekt det har för kreativitet och skapande. The Audo står som ett monument för denna idé och är väl värt ett besök för den design- eller arkitekturintresserade när läget i världen återigen tillåter det. Tills dess så erbjuder vi vår utställning som en koncentrerad microversion av The Audos stimulerande miljöer.

I fokus står det nya skrivbordet The Eclipse Desk som visades upp för första gången under förra årets 3 Days Of Design, Köpenhamns årliga designmässa. Prototypen som presenterades drog många blickar och genererade såpass många lovord att MENU nu lanserar bordet i spetsen av deras nya kollektion. Som en av endast två utvalda återförsäljare i Sverige är vi på Olsson & Gerthel stolta att kunna visa upp detta exklusiva arbetsbord.

Utställning MENU at The Audo Olsson & Gerthel

The Eclipse Desk är formgivet av Fred Rigby, en ung brittisk designer vars självtitulerade studio är baserad i centrala London. Tidningen Elle Decorations pekade nyligen ut Rigby som en av tio brittiska formgivare att hålla koll på. I skapandet av skrivbordet inspirerades Rigby av naturen och gav bordsskivan en organisk form som påminner om stenarna längs med stränderna i Dorset där han växte upp, naturligt polerade av havet. Eclipse är Rigbys första samarbete med MENU. 

Utställning MENU at The Audo Olsson & Gerthel

Förutom sin tilltalande form har Eclipse även en del praktiska funktioner, dolda under ytan. I pelarfoten av mattlackerad metall finner man nämligen en sladdgömma med vars hjälp man prydligt kan organisera sin arbetsyta, vackert demonstrerat av bordslampan Torso 57 på bilden ovan. Locket till sladdgömman är skuret ur samma stycke massiva ek som bordskivan vilket innebär att ådringen i träet förblir obruten, en av flera små detaljer som utmärker kvaliteten i hantverket. 

Utställning MENU at The Audo Olsson & Gerthel

I utställningen finner man även soffborden Passage som är formgivna av designduon Krøyer-Sætter-Lassen. Borden är en vidareutveckling av pallen med samma namn och delar samma avskalade design som känns i lika delar refererande till klassisk dansk formgivning som den känns nyskapande. Borden komplementeras väl av MENUs Tearoom-soffa vars fåtöljutförande man även finner bakom Eclipse-skrivbordet. 

Utställning MENU at The Audo Olsson & Gerthel

I MENUs designfilosofi har begreppet “soft minimalism” gradvis tagit en central roll och ingenstans blir den utvecklingen tydligare än i serien Afterroom, MENUs första stoldesign. När den först lanserades år 2012 var stolen en stilstudie i minimalism med sitt tunna, svartlackerade metallunderrede och avskalade säte och rygg i lackerad MDF. Sedan dess har formspråket mjukats upp och materialen uppdaterats. I utställningen finner du fyra Afterroom Plywood Dining Chairs i mörkbetsad ek och klädda säten i det lyxiga tyget Moss från den italienska textilproducenten Sahco. 

Utställning MENU at The Audo Olsson & Gerthel

En av MENUs mest framgångsrika produkter är soffbordsserien Plinth, vackra skapelser som ger illusionen av ett massivt stycke marmor. Plinth Shelf är ett senare tillägg till kollektionen som skänker en skulptural kvalité till vilken vägg den än placeras på. 

Utställning MENU at The Audo Olsson & Gerthel

Utställningen pågår till och med den 9 augusti 2021 i vår butik på Engelbrektsgatan 9 i Malmö. Varmt välkomna!

>> Här kan du läsa mer om produkterna i utställningen <<

Olsson & Gerthel Tavelguide

Tavlorna är hemmets smycken, det är ett sätt att uttrycka sin stil och göra sitt hem mer personligt. Med hjälp av vilka tavlor man har, hur de ramas in och hängs upp så kan man förändra känslan av ett helt rum. Det finns en hel del riktlinjer att följa efter hur man ska hänga upp sina tavlor men det finns inga rätt eller fel, utan i slutändan handlar det om tycke och smak. 

Det första du ska göra är att välja motiv. Vad vi väljer att ha för tavlor i våra hem kan spegla våra liv och säga mycket om vilka vi är. Det kan vara posters från platser vi har besökt som vi har betydelsefulla minnen ifrån, motiv vi tycker är vackra och färger vi tycker är fina. Tavlor är ofta något av det första man ser när man kommer in i ett rum och det är därför viktigt att ha valt ut motiv som man trivs med och som gör en glad.

Börja med att bestämma dig för en, eller flera tavlor som ska pryda din vägg. Ifall du har tänkt ha flera tavlor i grupp så kan det vara bra att utgå ifrån några få färgkombinationer, satsa på ton i ton och känna av hur tavlorna samspelar med din personliga stil och inredningen i ditt hem.

Olsson & Gerthel Tavelguide

Val av tavelramar

Vilken ram ska jag välja?

Välj alltid motiv först innan du köper ramarna. Ibland kan en mörkare ram framhäva ditt motiv allra bäst, men andra gånger kanske en vit ram gifter sig bättre med tavlan eller så behöver du använda dig av en passepartout för att få rätt känsla. Se hur effekten förändras genom att prova dig fram med olika färger, även ramens tjocklek går att leka med och kan ge motivet olika intryck. Tänk på att du inte behöver begränsa dig till ramar i vitt och svart, utan prova med ramar i färg, silver, mässing eller kanske naturmaterial. Känn efter vad som smälter ihop bäst med din inredning för att skapa en enhetlig känsla i rummet.

Vilka ramar ska min tavelvägg ha? 

Ramar i samma färg skapar en mer enhetlig känsla och blir mer stilfullt. Men det kan också bli lekfullt och spännande att använda sig av olika färger och storlekar. Något man vill sträva efter är att försöka skapa harmoni mellan tavlor och ramar i tavelgruppen. Tänk på att ifall du använder dig av flera olika motiv eller stilar så blir det fördelaktigt att ha enhetliga ramar. Men ifall där finns en röd tråd genom motiven kan det kännas effektfullt att mixa upp det och använda sig av olika sorters ramar. 

Kom ihåg: Låt upphängningen ta tid

Det är dumt att göra fula hål i väggen på grund av att man är ivrig med att fylla sina tomma väggar, det slutar ofta med att man ångrar sig och skapar massa extra jobb för sig själv. Har du tänkt ha flera tavlor i en grupp så lägg först ut dem på golvet och testa olika kompositioner och hitta rätt känsla innan du plockar fram hammare och spik. 

Olsson & Gerthel Tavelguide

Tips: Om du har tänkt sätta upp tavelgruppen ovanför en möbel, blir balansen bäst ifall du utgår från hur stor möbeln är. Är tavelgruppen liten i förhållande till möbeln är det att rekommendera att ha stora avstånd mellan tavlorna och vice versa. 

Tavlor i grupp

Ifall du ska skapa en tavelgrupp så finns det många olika sätt att komponera den på. Det finns inga rätt eller fel, utan olika kombinationer skapar olika känsla och det viktigaste är alltid att du själv tycker det blir snyggt och att passar ihop med din stil. Det man brukar utgå från är en gemensam linje, men som kan placeras olika. 

Häng tavlor efter mittlinjen

Olsson & Gerthel Tavelguide

Har du tavlorna i olika storlekar kan det vara fördelaktigt att ha linjen i mitten. Då får tavlornas olika storlekar mindre betydelse. Det viktigaste att tänka på är att tavlorna har lika stort avstånd mellan varandra, annars kommer det skapa ett rörigt intryck.

Häng tavlor efter baslinjen

Olsson & Gerthel Tavelguide

Ifall du har lite större tavlor så brukar detta vara det bästa sättet att hänga upp dem på, i linje med underkanten. Här är det precis lika viktigt att ha samma avstånd mellan tavlorna så du skapar en enhetlig bild.

Häng tavlor efter överkantslinjen

Olsson & Gerthel Tavelguide

Att hänga upp tavlor efter linje med överkanten är den minst vanliga linjen att utgå från, men den kan skapa väldigt effektfullt ifall du har många tavlor som ska hängas upp. Tänk bara på att mäta upp avståndet mellan tavlorna eftersom det ger ett strukturerat intryck.

Häng tavlor i höjdled

Olsson & Gerthel Tavelguide

Vill du istället hänga upp dina tavlor i en lodrät linje så finns det bara en viktig regel att komma ihåg. Häng alltid den största tavlan överst. Det låter kanske märkligt men du kommer själv märka vilken skillnad det gör.

Häng din tavelgrupp enhetligt

Olsson & Gerthel Tavelguide

Om du vill hänga upp dina tavlor i en större grupp så kan det vara att rekommendera att hålla alla yttre linjer räta och i linje med varandra, det blir väldigt stilfullt och enhetligt. Tänk även på att samtidigt hålla lika mycket avstånd mellan alla tavlor för bästa harmoni.

Häng din tavelgrupp oregelbundet

Olsson & Gerthel Tavelguide

Det går såklart lika bra att hänga tavlorna oregelbundet också. Sätt ihop det precis så som du tycker blir finast och vad du trivs bäst med. Men håll gärna samma avstånd mellan tavlorna så att det inte ser slarvigt ut på väggen.

Olsson & Gerthel Tavelguide

Tips: Har du en vägghängd TV är det snyggt att placera tavlorna runt om för en effektfull tavelvägg.

Hur man hänger upp tavlor rätt

Vilken höjd ska jag hänga tavlan i?

Det är ett vanligt misstag är att hänga upp tavlor både för lågt eller för högt. Man vill till exempel inte slå huvudet i ramen när man lutar sig tillbaka i soffan. Sen vill man heller inte råka spika upp tavlan för högt, omkring ögonhöjd är en rimlig riktlinje. 

Häng tavlor med Gyllene Snittet

Den allra mest perfekta höjden på dina tavlor får du genom att använda dig av det Gyllene Snittet. Metoden används ofta på museer och konsthallar och passar utmärkt ifall det är flera konstverk i olika storlekar som du tänkt hänga bredvid varandra. Det skapar perfekt balans mellan tavlorna och proportioner.

Såhär gör du

  1. Börja med att mäta avståndet till mitten av din vägg. Beroende på hur högt du har i tak så brukar det ligga på mellan 120-140 centimeter. 
  2. Mät hur hög din tavla är och dela det måttet med tre. Dra av en tredjedel av tavlan från mitten av din vägg.
  3. Det talet som du nu fick fram ska vara i underkant med tavlan när du hänger den på väggen. 

Exempelvis: Om mitten av din vägg är 120 centimeter, och din tavla är 60 centimeter hög. Då delar du 60 igenom 3, vilket blir 20. Då ska du ta bort 20 centimeter från 120, vilket blir 100. Då ska din tavla ha 100 centimeter från sin underkant till golvet när den hänger på väggen.

Olsson & Gerthel Tavelguide

Innan du börjar

En sista sak att tänka på innan du sätter igång är att se till så att du använder rätt verktyg och rätt metod efter vilket vägg du ska hänga tavlorna på. Är väggen av lättare material, exempelvis trä, så fungerar det fint att använda spik eller träskruv. Ifall du har en hårdare betongvägg och ska sätta upp små tavlor så kan du använda tavelkrokar och hammare. Men till större tavlor behöver du en borrmaskin. För att slippa fula hål i väggen så måste du använda rätt skruv och plugg när du borrar. 

Tips: Vattenpass är ett måste när du hänger upp tavlor för att inte de ska hamna snett. Kan även vara en god ide att använda två väggfästen istället för ett så tavlorna hänger stabilt.

De senaste veckorna, under kampanjen “Design med historia”, har vi valt att lyfta fram en rad olika formgivare och deras verk. Det finns ofta ett större djup bakom en formgivning än den som inledningsvis når fram till betraktaren. Som avslutning på kampanjen har vi haft en pratstund med Monica Förster, en av de formgivare som vi fastnat lite extra för. Inte minst för hennes senaste alster för Zanotta, skrivbordet Tucano.

Vi på Olsson & Gerthel visar en hel del av din formgivning i vår butik, kan du inte berätta lite om din bakgrund?

- Jag är född i Stockholm och uppvuxen i lappländska Dorotea. Ett litet och fjällnära samhälle. Jag gick i skolan där och mina föräldrar drev hotell- och restaurangverksamhet. Det är speciellt att växa upp i Dorotea. Man lever nära naturen. Naturen är den delen som styr och tar över. Människan får anpassa sig till naturkrafterna. Det blir okultiverat och ganska extremt när fjällen och skogen dominerar så. Det blir kallt, mörkt och mycket snö i vintertid. Samtidigt blir det på många vis en väldigt spännande plats.

Min uppväxt har absolut varit med och format mig i min yrkesroll idag. Jag är inspirerad av mycket saker, men jag tror absolut att när man är i naturlandskapet – och som människa i minoritet – då blir man väldigt exponerad för naturintryck. Som ung på en så liten ort har man inte tillgång till samma bredd av aktiviteter. Vilket skänker å ena sidan ett lugn, och samtidigt inte alls. Man blir tvungen att hitta på själv, och att skapa själv. Samtidigt måste jag poängtera att jag egentligen inte känner till något annat. Det är min teori om hur min uppväxt har påverkat mig.

Senare började jag studera på Grafisk form på Beckmans. Det var en fantastisk tid där man kände sig sedd av läraren, där man fick vara fri och kreativ. Däremot kände jag att jag saknade den hantverksmässiga biten, så då fick jag förmånen att börja på Konstfack som specialelev. Det innebar att jag fick lov att plocka de kurser jag behövde för att komplettera de kunskapsluckor som jag upplevde att jag hade.

Hur ser din designprocess ut?

- Får man ett nytt uppdrag så inleder vi alltid med att träffa kunden på plats. Vi arbetar över hela världen, så det kan vara precis vart som helst. Det kan ligga i en förort till Milano eller på landet. Vi påbörjar ett ganska digert researcharbete för att förstå vad det är för typ av företag som kontaktat oss.

Arbetet är mycket metodiskt och går att applicera på alla typer av projekt. Vi skissar, gör olika typer av modeller. Ibland använder vi oss av 3D-printer. På så vis gör vi olika typer av analyser och en prototyp. Vi använder oss också av djuplodande konkurrentanalyser.

Inspirationen behöver inte vara direkt kopplad till designprocessen, utan mer övergripande relaterad till projektet. Vi har också många långa, gamla samarbeten. För varje nytt projekt som vi inleder med en gammal uppdragsgivare blir förståelsen djupare. Man äger oftast rättigheterna till produkterna man har ritat. Jag som formgivare lägger alltid sista hand och stämmer av i tätt samarbete med en producent.

Vart finner du inspiration?

- Vi har snäva ramar som vi måste förhålla oss till. Det skiljer oss från konstnärer. Det är konstnärligt och vi får mycket förtroende från producenter, och det blir väldigt bra. Det är kanske en kombination mellan processen och den egna intuitionen. Med tiden har man lärt sig att våga lita på sin intuition.

Inspirationen kan till stor del komma från besöket hos producenten. Alla företag  har sina egna universum, och jag tycker om att sätta mig in i det dem gör. Ofta är dem specialister inom sitt fält. Man tar också intryck från händelser i vår värld. Vi arbetar inte med trender, utan mer långsiktigt. Det finns ingen riktig tidsaspekt i det jag gör, utan det är mer ett klassiskt förhållande.

Berätta lite om Tucano!

- Ja, vad roligt! Här lyckades vi skapa magi tycker jag. Ibland lyckas man med det och ibland inte, och det är väldigt svårt att säga när det händer. Releasen kom mitt under pandemin och fick därmed lite extra uppmärksamhet.

Jag tycker att man ska kunna sammankoppla historien på företaget med någonting nyskapande. I synnerhet när man arbetar med ett så ikoniskt företag som Zanotta. Det är viktigt att man fyller i ett hål i kollektionen och skapar ett existensberättigande.

Bordet har en känsla av lätthet. Vid första anblick ska man inte riktigt förstå hur det hänger ihop. Konstruktionen är ganska avancerad för att den ska kunna kännas så flytande. Som en stor bit läder som bara är svept över på något sätt. Kanske är det just det som bidrar till någon slags magi? Målet var också att det skulle kännas skulpturalt för att det på så vis skulle kunna bli mer mångfacetterat. Man ska kunna placera det fritt i rummet. Själv har jag det hemma på övervåningen så det står och vetter ut mot trädgården. Det är enormt fint att sitta där och titta ut på den omkringliggande miljön och människorna som går förbi.

Bordet gjordes i ett nära samarbete med Zanotta. De är otroligt skickliga. Exempelvis så är lädret pressat och inte sytt, vilket är en fin detalj. Konstruktionen på underredet ritades om för att det skulle kunna hålla för en viss tyngd, och ändå kännas visuellt lätt.

Hur tycker du att klimatet är för en samtida designer?

- Hemmiljön har fått ett uppsving. Mer kapital läggs på hemmet istället för att man reser. Kanske att man numera har mer tid att själv söka upp och intressera sig för inredning och formgivning, och att paletten därför blir bredare. Det är en utbildningsfråga på något sätt. Egentligen kräver det ett ganska djupt intresse för form för att förstå varför man väljer vissa saker framför annat. Jag upplever att man väljer på ett mer medvetet sätt nu, vilket är positivt.

Achille Castiglioni Porträtt

Italien har producerat många stora namn inom designvärlden men det är få som har nått samma höjder, eller mängd utmärkelser, som Achille Castiglioni. Känd och uppskattad för sin förmåga att ta vardagliga föremål och göra dem extraordinära på sitt patenterat lekfulla manér, ofta med så få medel som möjligt. I hans mest kända citat kan man urskilja dygden han höll närmast hjärtat; “If you are not curious, forget it."

År 1918 föddes Achille i Milano, ett mecka för den designintresserade och samma stad som han nästan ett sekel senare också dör i. Med en far som var skulptör och två äldre bröder, Livio och Pier Giacomo Castiglioni, som båda var arkitekter hade familjen en tydlig kreativ ådra som Achille inte var sen med att själv visa prov på. Redan 1940, parallellt med sina studier, började han arbeta på sina bröders designbyrå och hängav sig åt att testa olika tekniker och material inom industriell design.

Achille Castiglioni Diabolo Luminator

Äldsta brodern Livio lämnade byrån år 1950 men Achille och Pier Giacomo fortsatte och skapade under perioden 1950-1968 en mängd inflytelserika verk tillsammans. Deras fokus låg på utforskandet av nya former, tekniker och material samt en ständigt pågående strävan mot att uppnå den optimala designprocessen.

Passionen för formgivning ledde så småningom till att bröderna är med och grundar Associazioni per il Disegno Industriale (ADI), det italienska designförbundet som delar ut Compasso d’oro, en av designvärldens mest prestigefyllda utmärkelser. Mellan sig har Achille och Pier Giacomo Castiglioni 15 st välförtjänta Compasso D’oro, fler än någon annan i historien. Bröderna fortsatte arbeta tillsammans fram till Pier Giacomos död år 1968. 

Pier Giacomo Castiglioni Viscontea TaraxacumPier giacomo castiglioni visar upp de nya lamporna Viscontea och Taraxacum för Marcel Breuer, Milano 1962.

För många är namnet Castiglioni synonymt med lampor vilket är förståeligt då många av hans främsta verk är inom just belysning. För det nystartade belysningsföretaget Flos utvecklade castiglioni-bröderna i början av 60-talet en serie lampor som utgick från ett nytt resin-material som kunde sprayas på en metallstruktur och resulterade i kokongliknande skapelser som gav ett enastående mjukt ljus när de tändes. Utöver dessa tog Castiglioni fram en mängd framgångsrika designer för Flos, många av vilka än idag är märkets bästsäljare.

Achille Castiglioni Arco Snoopy Taraxacum 88Taraxacum 88, Snoopy och Arco.

Golvlampan Arco går inte heller att undgå att nämna, revolutionerande som den var. En oerhört genomarbetad lampa vars minsta lilla detalj är resultatet av en noggrann designprocess. Allt från de filade hörnen som skyddar oss mot skarpa kanter, till hålet i basen som syftar till att underlätta förflyttning genom att kunna sätta in en kvast och använda den som handtag. Som castiglioni själv sade; god design kräver observation. 

Achille Castiglioni Arco RitningOriginalritning för Arco-lampan av Achille och Pier Giacomo Castiglioni, 1962.

År 1964 inledde Achille Castiglioni ett samarbete med italienska möbelproducenten Zanotta, ett långvarigt utbyte som varade ända till hans död år 2002. Produkterna han utvecklade för dom bär alla hans karaktäristiska lekfulla signum. Ett gott exempel på detta är den excentriska utomhusmöbeln Allunagio med sitt överdimensionerade underrede där de tre benen är särade så långt som möjligt ifrån varandra för att minimera skuggan som kastas.

Achille Castiglioni 230 Allunagio Ritning

Ett annat exempel är sittmöbeln 240 Primate som designades av Achille Castiglioni år 1970. Pallen har en unik utformning som uppkom efter att Castiglioni observerat sättet som hans japanska vänner satt på golvet med knäna vikta under sig och vilandes på hälarna, alltid med perfekt hållning.

Castiglioni-240-primate-zanotta

För att återskapa detta, men ändå behålla den komfort som vi i den västerländska världen är så förtjusta i, ritade han Primate som med sin stoppade sits erbjuder en säkerligen originell men samtidigt bekväm och ergonomiskt korrekt sittupplevelse.

Achille Castiglioni 240 Primate

Somliga av Castiglionis verk för Zanotta är kanske mer hemmastadda i det ibland grumliga gränslandet mellan konst och möbel. Till dessa räknas absolut pallen Sella som är lika inbjudande till provsittning som den är farlig för den som försöker. Systerpallen Mezzadro som ritades samma år, 1957, är desto mer stabil då, med sitt breda traktorsäte gentemot Sellas smala racingsadel. 

Achille Castiglioni Sella Mezzadro Pall

Achille Castiglionis skicklighet i att finna nya vinklar på redan etablerade arketyper kan man se tydligt i det nätta bordet Cumano från Zanotta. Utgångspunkten var det klassiska cafebordet i metall som populäriserades under slutet av 1800-talet. I Castiglionis händer får det nytt liv och ny funktion.

Castiglioni 630 Cumano Zanotta

Tack vare det finurligt gängade underredet kan bordet fällas ihop för platseffektiv förvaring. Bordsskivan är också försedd med ett hål så man kan hänga upp bordet på väggen med hjälp av den medföljande kroken. 

Castiglioni 630 Cumano

En av Castiglionis senare skapelser för Zanotta var den dynamiska växthållaren Albero, ritad 1983. Med sina fem roterbara armar blir den som ett som ett litet träd i hemmet, Castiglionis lekfulla sätt att förena ute med inne. 

Castiglioni 400 Albero

Achille Castiglionis långa karriär kantades av många framgångar och hans livsverk har kommit att influera mängder av efterföljande formgivare. En sann modernist som aldrig tappade glimten i ögat och vars personlighet man än idag nästan kan känna genom hans många ikoniska produkter. 

>> Se hela Achille Castiglionis utbud här <<

De två Malmöbaserade skulptörerna, Karolina Brobeck och Mina Karami, har i ett nytt samarbete tagit fram serien SANT. Serien ställs ut hos oss på Olsson & Gerthel i utställningen Work in progress som pågår under Southern Sweden Design Days, och som sedan står kvar till och med den 24 juni. Vi har även passar på att prata mer med formgivarna om deras nya serie och deras designprocess.

Berätta om skulpturserien SANT

- Vi har jobbat växelvis i processen, där jag kommit med idén om en tvådelad skulptur. Sedan har Mina utformat olika skulpturer utifrån det. Det har också varit väldigt intressant att se vad slutresultatet landat i. Jag själv hade aldrig kommit fram till detta formspråk som Mina gjort.

Berätta om designprocessen. Hur kan vägen mot en färdig slutprodukt se ut?

- Oftast är det en undersökande process, eller att jag utgår från en form eller idé. Som dessa skulpturer. Det började med att jag hittade en rostig gammal bilfälg på vägen, och började göra prototyper efter den – tvådelade skulpturer. Jag gillade grundidén men var inte nöjd med resultatet, så då frågade jag Mina Karami om hon hade lust att vara med och formge skulpturen. Med Minas lekfulla formspråk blev det verkligen något som blev intressant.

Hur vet man om det är bra nog?

- Så här, jag sätter upp begränsningar i mitt arbete för att hitta inspiration och utmaningar i mitt skapande. Utefter det kan jag tycka att “nu är det bra nog”.

Vad tar man utgångspunkt i? Var finner man inspiration?

- Jag fick en idé om att göra något skulpturalt med “IKEAs platta paket”-funktion i lera. Det blev också en motreaktion utifrån ljusstakarna som jag gör. Där är det väldigt många som gått sönder under frakten. Utgångspunkten har vuxit utifrån det haveriet.

När vet du att du har nått en färdig slutprodukt?

- Jättebra fråga. Och svårt att definiera ett svar. Men jag brukar ha tidsaspekten som en gräns. En produkt får inte ta för lång tid att producera, det ska finnas en rimlighet i objektets slutpris.

>> Läs mer om Karolina Brobecks, Mina Karamis och de andra formgivarnas verk här <<

Den Malmöfödda textildesignern Maja Johansson Starander är just nu aktuell med mattan Tuva, som produceras av Vandra Rugs – exklusivt för oss på Olsson & Gerthel. Mattan är en del av utställningen Work in progress som pågår under hela Southern Sweden Design Days och sedan står kvar till och med den 24 juni. Vi har även frågat Maja om hur hennes designprocess ser ut.

Berätta om mattan Tuva

- Grunden i mattans uttryck är tankar kring både inspiration och återhämtning, stillhet och rörelse. Växtlighet som rör sig i vind och vatten som krusar sig och böljar. Jag tyckte att det var intressant att utgå från Gamla Väster, där er butik ligger, då jag under uppväxten bott i dem kvarteren. Jag tänkte mig alla promenader genom gator av kullersten, förbi någons ateljé, genom växtligheten i Slottsträdgården, besök av skissernas museum i Lund och ibland över sunder till Glyptoteket i Köpenhamn. Känslan av frihet som ges av närhet till havet och som grundas av stockrosor utanför stenhus.

Som utbildad inom vävning är vävprocessen för mig både teknik och poesi, och jag har i åtanke hur personerna som ska väva mattan kommer att uppleva arbetet och den tid de lägger ner på att lägga in växtens inslag och knyta ryaknutarna. Dem är speciellt viktiga under produktutvecklingen och ger mig idéer och visar flera förslag på det uttryck jag vill åt. Hantverket vävning är så brett och man blir aldrig fullärd, så det är en ynnest att få se tekniska förslag och hur de tolkar mina anvisningar. Jag utmanar ofta vävprocessen något med nya tankar och där i finns ofta en nöt att knäcka. Produkten utvecklas ofta en sväng till när jag sett de första proverna innan den helt landar.

Jag tänkte mig en trasmatta med flärd och elegans, som jag skulle vilja ha hemma själv. Hemma hos oss blandar vi gärna material som stora ytor av generös marmor, trärena ytor, kalkade väggar och träbjälkar, munblåst glas i fönstren och den sortens rörelse och liv i annars still föremål är för mig både återhämtande och inspirerande. Mode och inredning är det knappt någon skillnad på längre och jag utgår från att modebranschen kommer att sakta ner och möta inredningsbranschens takt ännu mer. Jag studerade skrädderi innan jag fördjupade mig i textilformgivning. Jag ser på textilierna i vårt hem som en förlängning av vår garderob och vice versa. Pläden i soffan är inte av annan natur än en tröja från min byrå, utan det är ett släktskap och en symbios där.

Berätta om designprocessen. Hur kan vägen mot en färdig slutprodukt se ut?

- Vägen dit är för mig både på pappret och i tanken. Ofta faller något på plats när jag lämnar skissbordet och ateljén.

Vad tar man utgångspunkt i? Vart finner man inspiration?

- Som formgivare utgår jag från det emotionella i hur vi som människor upplever nuet och var vi är på väg. Jag analyserar och sätter ord på vad den där känslan är, och stöttar upp med bilder. I min ateljé har jag mycket böcker om inredningar och textilier, allt från 1700-talets sidenväverier, japanskt hantverk till skandinaviska mönster. Ofta fastnar jag för något som hugger till. Det kan vara en avancerad teknik att väva på, ett sätt att drapera en gardin, ett dukat bord från 90-talet, en tröja på en stolsrygg eller en tavla. Men oftast en kombination av något material och någon form som säger något, och som plötsligt känns spännande. Böcker har blivit extra viktiga under pandemin då inte resor och utställningar blivit av.

När jag fastnat för något speciellt på en utställning eller en rad i en bok tittar jag närmare och dyker ner i vad det är jag ser och varför jag fastnar för just det nu. Då börjar jag oftast måla, skissa och skapa, och bygger upp något som dansar runt i en ring tills något mer konkret uppstår i mitten. Ofta är detta något i gränslandet mellan konst och design, och ibland en nästan färdig produkt.

Jag jobbar med blyertspenna och vattenfärg på papper, och skissar oftast produkten i det traditionella skala 1:10, tejpar fast garner i kanten, antecknar deras färgnummer och eventuellt annan teknisk information. Detta är en del av processen som jag tycker har sin tydliga charm då den är så redig, och det är det första steget av ordning och reda efter ett kreativt kaos. En självklarhet i processen är behovet hos kunden och jag stämmer av mot miljön produkten kan tänkas ligga i som till exempel olika trägolv och vilka material som kan finnas runt omkring.

När vet du att du har nått en färdig slutprodukt?

- Det är en väldigt tydlig magkänsla som jag bäst kan beskriva som att jag som formgivare får något tillbaka. Under designprocessen ger jag hela tiden och när produkten är färdig ger den mig något tillbaka. Det är nästan som att den säger “Hej”.

>> Läs mer om Maja Johansson Staranders och de andra formgivarnas verk här <<

Under utställningen Work in progress som pågår under Southern Sweden Design Days och ända fram till den 24 juni hänger flera fotografier av fotografen Rickard Grönkvist i vår butik. Vi har så klart även passat på att fråga Rickard hur processen ser ut i hans skapande.

Berätta om din fotoserie Untitled

- Det här var bara en ren slump. Sommaren år 2016 gick jag runt på Amsterdams gator och där i en gränd såg jag ett öppet fönster och en gardin som sträckte ut sig majestätiskt. Det var nästan en lite ockult feeling, som om den fick mänskliga drag. Gardiner av det materialet är tacksamma… polyester, tror jag… de har så sensuella smekande rörelser och ger väldigt oregelbundna former.

Jag smällde av några bilder och lät hela serien ligga ostört. Som helhetsbilder är de faktiskt ganska tråkiga, miljön runt omkring gifte sig inte med de fladdrande gardinerna. Jag kände att det störde. Men så en dag, augusti år 2020, tog jag fram bilderna på nytt. Denna gång med en ny blick och en bekvämare hållning i mitt skapande, att våga beskära kraftigt kändes därför okej. Ibland kan gamla bilder få nytt liv.

Berätta om din process. Vad letar du efter när du fotograferar?

- Det blir ofta motiv som präglas av ett färgglatt, grafiskt eller minimalistiskt uttryck. Gator, fordon, hus, skräp, ödsliga områden, industriella element är några av de platser och motiv som lockar. Jag dras till de lite mer isolerade delarna av en stad. Kanske en parkeringsplats, en öde tomt. Gärna opolerat och skitigt. Platser med spår av mänsklig aktivitet ger glimtar och berättelser, här kan jag också agera ostört. Ibland kan man hitta guldkorn när man sållar bland alla bilder framför skärmen. Att se det stort blir ändå avgörande i slutändan. Sättet man redigerar bilder på ändras också med tiden och gamla bilder kan därför få ett nytt liv som till exempel “gardin-serien”. Jag räds inte för att beskära kraftigt eller ta bort störande element. Med en kraftig kamera kan jag gå nära inpå och ändå behålla en bra upplösning. Det blir också en mognadsprocess i hur man arbetar. Ibland funkar inte foton fristående utan lämpar sig bättre i en serie.

Var finner man inspiration?

- På senare tid har jag försökt urholka ett samband mellan mig som person och de motiv jag tilltalas av. Vad försöker de säga mig, vad vill jag berätta? I höstas gjorde jag en slags rannsakan och tror mig klivit in i en ny fas. På ett plan finns här en lekfullhet, på ett annat ett slags vemod, drömmer som inte uppfyllts, isolering. Och här i ligger det intressant, att förena lek med allvar. Jag älskar filmer och försöker ibland skapa små berättelser genom bildserier. Ett hänglås, en tom sprayflaska kan säga ganska mycket. Fotografer som tilltalar mig är bland annat Tova Mizard, William Eggleston, Mitch Epstein, Larry Sultan, Philip-Lorca diCorcia, Mary Ellen Mark. Och Aki Karuismäkis genialiska filmer.

>> Läs mer om Rickard Grönkvists och de andra formgivarnas verk här <<

Lisa Hilland är en Malmöbaserad formgivare, och grundare av varumärket Mylhta. Under Southern Sweden Design Days och utställningen Work in progress kan du se både den omtalade pallen Mylhta Stool, spegeln Gloria Mirror och rumsavdelaren Spira – i ett helt nytt utförande – i vår utställning. Samtidigt passar vi på att fråga Lisa om designprocessen bakom hennes vackra möbler.

Berätta om serien Spira

-Spira är en hyllning till naturen, svenskt hantverk och till trä och träproduktion. Inspirationen är hämtad från klassiska pinnstolar, men formen är vidareutvecklad för att fullt ut lyfta fram det svarvade träets skönhet i en samtida design. Svarvtekniken är en av de äldsta teknikerna som finns för att förädla trä och kan spåras ända tillbaka till Egypten och 1300-talet f.Kr.

Möblerna i serien Spira tillverkas av skickliga hantverkare i Wigells Stolfabrik i småländska Malmbäck. Fabriken, som startades redan år 1868, räknas som Sveriges äldsta stolfabrik och har fortfarande sina rötter fast förankrade i genuin hantverksskicklighet och utsökt formgivning, där man aldrig tummar på vare sig kvaliteten i produktionen eller materialet som används.

Trä är inte bara ett vackert material, utan det har också otroligt många fördelar. Trä är en förnyelsebar materialkälla och en växande skog absorberar koldioxid, vilket är bra för miljön. Det finns även studier som visar att trä i arkitektur, inredning och möbler har en positiv och stressreducerande effekt på oss människor. “Back to nature” är alltså bra för både miljön och vårt psykiska välbefinnande!

Berätta om designprocessen. Hur kan vägen mot en färdig slutprodukt se ut? Hur vet man om det är bra nog?

- Vägen dit består av en lång process, jag vänder och vrider på designen, går på den från olika infallsvinklar. När jag känner att designen i sig får en egen personlighet och ett liv oberoende av mig så är den klar. Lite som en fågelunge som hoppar ur boet, provar sina vingar och ger sig av på ett eget äventyr.

Det bästa jag vet är när jag ser att andra människor tar till sig min design och använder den för att skapa något eget. Det kan vara hemma hos någon eller när stylister och inredare använder designen för att skapa ett eget verk, en inredning eller miljö. Då har jag gjort ett bra jobb!

Vad tar man utgångspunkt i? Var finner man inspiration?

- Att arbeta med hållbarhet och långsiktig kvalitet sitter djupt rotat i mig, naturen är min största inspirationskälla. Sedan barnsben har jag varit mycket i naturen med min familj, i Jämtland har vi egen mark med skog. Jag fick lära mig att ge tillbaka till naturen av min morfar när han levde. Mina föräldrar avverkade skogen för att bygga en stuga och då gick jag med morfar och planterade granskott. Det har präglat mig för livet. Jag vill skapa långsiktigt hållbar design och när jag tar ett stycke material från naturen vill jag framhäva materialet inneboende karaktär och skönhet så vackert jag bara kan.

När vet du att du har nått en färdig slutprodukt?

- Jag processar mycket, vrider och vänder på designen. Det är många bitar som ska på plats; funktion, estetik, kvalitet, material, hållbarhet. Det är lite som en sjungande kör som tränar om och om igen, plötsligt är tonen ren och allt stämmer.

>> Läs mer om Lisa Hillands och de andra formgivarnas verk här <<

Simon Vendin har de senaste åren legat bakom mängder av vackra tavlor, som ofta hänger i vår butik. Bland dessa är det framförallt serien Landscape som tagit fart, och under utställningen Work in progress under Southern Sweden Design Days hänger det fyra nya målningar i vår butik.

Berätta om serien Landscape

- Mina målningar i serien Landscape började som en väldigt abstrakt bild jag gjorde år 2018. Den bestod av några kraftiga penseldrag av mattsvart färg och en vit prick på en rå linneduk. Målningen blev väldigt uppskattad vilket gett mig inspiration att utveckla serien till de landskapsliknande motiv de är idag.

Berätta om din konstnärliga process. Hur kan vägen mot en färdig slutprodukt se ut?

- Jag inleder med att jag punktvis målar ut färg över linneduken jag rullat ut på golvet. Därefter började jag måla fram, i detta fallet, ett landskap med början där färgen ligger, fyller på med färg där det behövs tills jag känner mig nöjd.

Hur vet man om det är bra nog?

- Det vet man nog aldrig, men när jag nått fram till ett motiv som ger mig lugn och som jag har svårt att släppa blicken från när jag tittar på – då vet jag att det är bra nog för mig.

Var finner man inspiration?

- Den frågan har jag också ställt mig själv och kommit fram till att jag inte behöver inspireras för att måla. Det är måleriet som inspirerar mig.

När vet du att du nått en färdig slutprodukt?

- När jag spikat på ramen, satt dit pricken och min signatur är tavlan färdig. Då rör jag inte motivet mer.

>> Läs mer om Simon Vendins och de andra formgivarnas verk här <<

Under evenemanget Southern Sweden Design Days och vår utställning Work in progress ställer vi ut Max Gerthels mångsidiga bord Omni. Vi har även passat på att fråga om hur designprocessen ser ut för Max.

När vet du att du har nått en färdig slutprodukt?

- Det tråkiga svaret är att produkten uppfyller de tekniska krav som man ställt upp och därmed är redo för lansering på en marknad. Det lite roligare svaret är att man känner sig nöjd med resultatet och att den känns tillräckligt färdig för att man ska vilja sälja den till kunder. Det kan ta allt från några veckor upp till flera år. För min egen del brukar det vara ganska uppenbart när något är färdigt genom att saker och ting har fallit på plats, och en slags harmoni uppstår. Men det betyder inte att den är perfekt. De flesta produkter kan ändå fortsätta att förbättras och förfinas under lång tid. Exempelvis sker fortfarande utveckling och förbättring av Eames och Le Corbusiers möbler som ju funnits i produktion i över 50 år.

Berätta om designprocessen. Hur kan vägen mot en färdig slutprodukt se ut? Hur vet man om det är bra nog?

- För min egen del börjar det antingen med ett konkret behov som ska uppfyllas, som till exempel med Omni där vi behövde lösa flera behov med en möbel. Jag tycker bäst om sådana projekt, där rummet och platsen får vara det drivande i den kreativa processen, motståndet som man ska ta sig an. Därefter startar en skissprocess som börjar med att försöka fånga en känsla som samtidigt ska lösa de praktiska behoven. Det kan gå olika fort att hitta rätt, ofta gör jag massor med skisser, modeller och utkast innan det till slut landar. Men även om jag själv är nöjd så är det inte säkert att kunden tycker likadant, och det är allt från fokusgrupper till ingenjörer som ska tycka till. Då är det viktigt att man håller fast vid sin idé och sitt koncept, så att det inte blir urvattnat.

Vad tar man utgångspunkt i? Var finner man inspiration?

- Det kan börja vart som helst, när som helst. Med en idé som uppkommer mitt i natten och som man plitar ner på ett skissblock bredvid sängen. Eller på en resa eller en utställning där man ser något som föder en tanke som sedan omvandlas till ett förslag. Det behöver inte alltid vara drivet av behov eller problemformuleringar, det kan ibland bara utgå från lusten att prova något. Jag försöker ibland försätta mig i situationer där jag får möjlighet att rita specifika möbler eller lösningar. Då finns det redan en tydlig utgångspunkt för designprocessen, antingen i platsen och situationen eller i ett material.

>> Läs mer om Max Gerthels och de andra formgivarnas verk här <<

Sidor

  • Privat
  • Företag
Meny